Jag har inte övertygats av ordningen med kvinnor i biskops- och prästämbetet. Detta är en syn som har historien för sig. Dessvärre håller jag före, att den har framtiden för sig också. Reformen står på lerfötter och uttrycker inte vad som är Herrens mening med det av Honom själv infättade ämbetet. Då kan det inte bestå.
Mariaviterna i Polen, en mystisk sekt grundad av Felicija Kozlowska (1862-1921), som kom att ledas av Johannes Kowalski satsade på samma ämbetsreform, Kowalski biskopsvigdes medan Kozlowska uppfattades vara ”Kristi brud”. Prästbarnen sågs som syndfria, kanske logiskt om både pappa och mamma är präster, och de utgjorde början på en syndfri mänsklighet. Mariaviternas avsikter att följa Marias liv ska inte föraktas – ”Mariae Vitam Imitantes” – men gemenskapen erkändes inte av Rom år 1904 och två år senare exkommunicerades Kozlowska och Kowalski tillsammans med 40 präster. En sekt alltså; from – men fel, inte kyrklig.
Denna långa utfärd till Polen mest för att poängtera skillnaden mellan sak och person. Begreppet ”kvinnoprästmotståndare” dolde vad motsättningen handlade om – och det var just det som var meningen. Minns det, när jag försöker mig på en apologi för Birgitta Ed, valåret 2026. Just denna lilla tidsomständighet ska inte nonchaleras.
I vilken mening en stiftelsen är privat och inte kyrklig är kanske ointressant? Måste den saken utredas av domkapitlet. så som det hävdades i ett inlägg i Torsdagsdepressionen? https://www.kyrkanstidning.se/debatt/nagot-beklaemmande-med-eds-stiftelse/438512 Så tänker så den som tänker ”kvinnligt” och inte kan lämna några lösa trådar. I den kyrkliga kvinnokulturen tänks ofta så – oavsett biologiskt kön! Manligt tänkande säger nog ””skit samma ”. Det är den rimliga bedömningen, den manliga alltså. Fungerar det, behöver vi inte detaljreglera eller etikettera..
Grundtanken att köpa vängården, låta flyglarna bli privatbostäder och sen driva ett retreathus i huvudbyggnaden verkar intressant och det kan inte vara fel att ta upp frågan om ”existentiell hälsa”. Det måste väl också vara rimligt och kanske mest intressant att så få begriper vad det hela handlar om. Här syns en konflikt mellan värderingar i Sverige. Nihilisterna begriper inte. Det kan de är kristna begripa. Minns Tage Elanders häpnad, när hans son och sonhustru ville gå i kyrkan en påsk när de var på Harpsund. ”Är det något vi missat?” skrev Tage i sin dagbok. Så är det väl. Människan lever icke allenast av bröd. (Mt 4:4, Lk 4:4)
Nu ska bilden av fifflande överhet utminuteras. Jag förhåller mig rätten att vara kritisk betraktare. Jag är inte moderat, har aldrig rösta på partiet, men jag tycker nog att svensk socialdemokrati både bör hålla sig för god att jaga korruption när det uppenbarligen handlar om ett litet land med många förbindelser människor emellan.Inte minst i den politiska klassen! Den socialdemokratiska familjen är tätare i politisk mening än mycket annat. ”Dömen icke, så bliven I icke dömda”, skulle man kunna säga. (Mt 7:1, Lk 6:37)
Domkapitlet i Strängnäs har hemligstämplat alla anmälningar. Detta missgynnar Birgitta Ed på ett rätt uppseendeväckande sätt. Om anmälningarna mest är trams och har byggts på informationer i media – enkannerligen Aftonbladet – vilket är då det personligt kända sakinnehållet i anmälningarna. Det får vi inte veta förrän i augusti. Skadar detta Birgitta Ed och kanske Moderaterna? Det hade nog varit rimligare att släppa allt material fritt. Då hade trams kunnat sorteras bort som trams och än lättare hade varit om Strängnäs domkapitel lyft över frågan till domkapitlen i Västerås eller Linköping och sagt att miljön var för trång för att avgöra såna frågor i lilla Strängnäs. Nu är det som det är. Eländigt.
Birgitta Eds pastorsadjunktsbeteende kunde diskuteras om hon nu är präst på det rätt kyrkliga sättet, ”på apostoliskt vis” – vilket jag inte tror. Det är förstås rimligt att hon just som präst bär krage för att signalera beredskap: ”Jag är präst för er.” Det finns å andra sidan lägen när hon inte är präst ”för er”. Hon är lika mycket präst om hon har nattsärk på sig, men jag erkänner min okunskap. Hon har kanske prästkragen på också då? Effekten av hennes kragbärande har blivit ett, tror, jag utbrett prästförakt, främst bland de kyrkliga som ogillar att Birgitta Ed blir svenska kyrkans ansikte utåt i det officiella livet. Det är inte bara helt begripligt utan insiktsfullt . I rollen som statsministerfru ska hon inte uppträda med blandade identieter. Detta kunde biskop och domprost satt stopp för i tid.
Med mina insikter om vad ämbetet är – och avsikten med det – är jag självfallet inte beredd att säga att kvinnor inte har kallelser. I grund och botten samt oreserverat håller jag med om vad Margit Sahlin på sin tid sa: vi behöver en kvinnlig kyrkotjänst. Det fick vi inte på grund av statskyrkosystemet, som inte ville stärka kyrkans möjligheter i den nya samhället. Vi fick kvinnliga präster istället – inom gamla uttjänta strukturer. Nog vore detta värt en grundläggande diskussion. Margit syftade till något annat och något nytt – men inte det annorlunda och nya som blev konsekvensen!
Nu hör och ser när vi ser vad som har hänt: en omfattande feminisering av Svenska kyrkan – men inte jämställdhet: just det som inte skulle bli! Jag kan mycket väl tänka mig att de kvinnor som talar mycket om prästens uppgift att tala med människor och lyssna på dem, avslöjar en annan kallelse än prästens. Ska inte prästen lyssna på människor? Det var inte det jag skrev. Men jag fattar misstanken, den ligger nära till hands och det är alltid roligare att missförstå! Prästens uppgift är att vara herde och lyssna till fårens röst. Ämbetet finns inte till som dekoration av ”egot” utan är en tjänaruppgift, det vill säga herde för fåren: söka efter de förlorade, värna fårskocken mot vargar och andra fiender. När jag läser beskrivningen av vad en kyrkoherde gör och ser formuleringen ”jag är verkställande direktör” på LinkedIn, ger detta mig många kunskaper som jag kanske velat vara utan! Vad har hänt med kyrkans herdeämbete när detta blivit det inkomstbringande – håll i mig! – ”verkställande direktör”! Vem kan svara på frågan hur det kunde bli så här? Jag tror att biskoparna är de som borde svara på den frågan. Törs de, vill de, kan de?
Jag är politisk purist, lägg uttrycket på minne och bli sån själv! En politisk purist upprätthåller scoutmoralen att tala sanning och stå för sitt ord. Detta är mitt enkla krav på det politiska livet. Jag vet att somliga statsråd i sin tjänst inte kan och inte ska tala sanning, finansministern och försvarsministern kan förstås inte glappa med käften. Statsministern vet mycket som inte ska ut på marknaden. Jag fattar! Så mycket viktigare att det som sägs och kan sägas är sant och omdömesgillt och ger uttryck för värderingar, inte bara värdeomdömen som livar framställningen.
Sedan ag läst boken Det nya matriarkatet har jag dock blivit mer orolig för det politiska livet i Sverige. Kan det vara så, att ingen regering av annat slag än den rödgröna kan fatta beslut som strider mot vad myndighetspersoner vill se genomfört? Vilken statskonst kan då genomföras i demokratisk ordning och hur ska vi se på statstelevisionen och statsradion? Ni minns kanske inte Max Picard (det gjorde inte jag förrän min vän, Bill Tighe i måndags försåg mig med material) Picard varnade för radions dominerande ställning i Tredje riket. Radion försåg medborgarna med den information som bara kunde uppfattas som ren sanning. Jag säger: det var absolut ingenting jämförelse med de ”sanningar” vi hålls med och underhålls av vi utan att lägga märke till att det är ”normer med enorma anspråk” de sänder. Här kanske våra biskopar också skulle ha ett fält att tala om och varna för? Djävulen finns inte bara i detaljerna utan mer övergripande än så, antar jag.
Solen skiner på Öland, men kriget är trots allt rätt nära, på sitt sätt overkligt nära. Här diskuteras vad som sker om Ölandsbron sprängs. Då blir fastlandet rätt isolerat kan jag säga och vi på Öland kan bada i mjölk och ägg tills dieseln tagit slut. Skulle ett krigsutbrott göra ölänningarna frommare så att de ställde mer distinkta och kyrkligare krav på kyrkolivet? Eller har nihilismen gjort oss omänskliga så att vi inte längre kan fråga vad som motsvarar vår skapade mänsklighet? Jag vet inte. Är vi inte, handen på hjärtat, rätt fördärvade? Det kan i sin tur förklara vad vi förstörde när kyrkolivet omsorgsfullt destruerades.
Det är nog bäst att jag slutar nu, innan jag sagt för mycket! Men helt fel är väl inte att vara också skicklig kyrklig purist? Fotbollen talar vi inte om. Inte denna morgon i vart fall.