Idag avgörs vilka församlingar som håller fast vid evangelieboken och vilka som följer den stympade almanackan, där Annandag Pingst aborterats. De i klassisk mening evangeliska är få. Vi som inte på rimligt avstånd hittar någon församling som firar, får väl begå den motståndshandling som det innebär att ta fram psalmboken, slå upp dagens läsningar och läsa 3:e årgången. Halvhögt mumlar jag sista meningen av dagens evangelium: ”När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.” (Jh 12:50) Då fattar jag sambandet när apostlarna talar som Jesus har lärt dem och biskoparna fortsätter tala som apostlarna lärt dem. Läser jag dagens epistel, som är en läsning från Apostlagärningarna får jag höra aposteln Petrus: ”Se till att ni bli räddade undan detta onda släkte.” (Apg 2:41)
Pingstaftonen var en svår dag för valpen Lumo. Han är 6 månader gammal och en Cavalier King Charles Spaniel. Nu skulle han bedömas: ”glad hanvalp, väl kroppad, god benstomme – åldern, lågt ansatt svans, välvinklad runtom, utm. pigment. Bra huvud, korrekta ögon, underbett, rör sig väl från alla sidor, mkt trevligt lynne o välvisad.” Ni fattade att han inte blev godkänd? Allt föll på underbettet! Sådant kan växa bort. Jag hoppas han fortsätter vara så god han är och likväl underkänd. Många av oss i det kyrkliga känner igen det s k läget! Jag konsulterade en odontolog. Han visste ingen råd. Han hade mest mött den i journalerna vedertagna diagnosen av somliga kvinnliga patienter. Mer om detta strax.
Nu fick jag se tv-gudstjänsten med kyrkoherden i Bollnäs. Jag tror hennes boxer har ett rejält underbett (kollade församlingingens hemsida!) och inte bara Lumos 1-2 mm. Jag fick veta att Petrus begravdes i Peterskyrkan i Rom. Men det var väl inte riktigt rätt. Han fick sin grav i Vatikanens träskmark och över denna grav byggdes kyrkan. Var det någon lektion i kyrkohistorien kyrkoherden missade? Sedan kom det till aposteln Paulus. Han blev kvickt framställd som gärningslärare. Kyrkobönen var en privat bön, inte Kyrkans förbön. Jag noterade. Predikan var ett föredrag, inte Ordet till och förklarat för mig. Intressant för en kyrkovetare!
Jag fortsatte till radiogudstjänsten från Östersund. Den inleddes pratsamt och det sjöngs vackert. Jag fick höra episteln med de för årstiden obligatoriska felläsningarna och så följde en stämningsfull förkunnelse om löv, barr, källvatten och kåsorna, som morbror gjort, samt frågan om hur vi hanterar längtan. Men en kritisk kyrkbänkskonsument undrar om det inte borde sagts något om hur vi i dopet fick ta emot Anden som ett sigill? Och noga taget var det Jesus som sa, att vinden blåser vart den vill. Johannes berättar. (Jh 3:1-12) Kyrkan skulle nog hellre för den delen beskrivas som något som finns före skapelsen, inte något som föds på Pingstdagen . Så säger de insiktsfulla, de som är värda namnet ”Teo-loger”, sådana som vet något om Guds egenheter.
Efter denna andliga Pingstladdning kunde jag kontemplera min tidigare läsning om Kyrkans ungdom och den kristna ungdomskulturen på 360- och 370-talen. Som vanligt, förstod jag, är denna kultur både inom och utom systemet. Somliga ungdomar ville bli asketer och det betydde att de fick göra föräldrar med karriärplaner för avkomman – och väl fostrade i det gamla systemet – besvikna. På 360-70-talen var det en ny generation som steg fram och dessa de unga var kristna.
Dessa då unga kunde göra det som det ordas om i gudstjänsten från Östersund: ”tala sanning i kärlek”. Vi fick väl den bönen på arabiska också, om jag hörde rätt. Bönen på jämtli förstod jag bättre. Men hur vågar någon i Svenska kyrkan, som hanterar sitt eget folk så illa, be så inför vår himmelske Fader?Välsignelsen drabbade mig på sydsamiska, tror jag. Jag förstod men förstod inte, om ni förstår! Men det var tydligen fint i sammanhanget, alldeles bortsett från att folket på Pingstdagen faktiskt fattade, för de hörde sitt eget språk talas.
Prästsöner, som blivit präster, är pigga att avfärda min kyrkokritik som känslomässig och mig själv med deklasserande uttryck. Så ser det säkert ut uppifrån, där idealister håller till. Vi här nere, realisterna, ser Verkligheten som den verkligen är. Jag ser i de tv-gudstjänster jag får hållas med här på norra Öland förtjusande generationskamrater i kyrkbänkarna. Väckelsen från 360- och 370-talen har avklingat . Mängder med ungdomar i kyrkbänkarna ser jag inte. Däremot, som sagt, generationskamraterna. Hade somliga av dem underbett? Frågar åt en 6-månaders valp…
Eftersom jag just på Pingstafton fick lära mig hur den medicinska professionen skrev i journalerna, när dessa endast var för internt bruk och patienten inte skulle få läsa: SVBK. Nu används inte denna förkortning längre, men den kanske inte ska falla helt i glömska – i varje fall inte i det kyrkliga? ”Sveda, värk och bränn-kärriing”. Sådana satt/sitter i det s k kyrkomötet, religionskongressen. Hur ska då fenomenet med prästsöner, som är präster och alltid angelägna att säga just det som gäller för stunden, sådant som på lite längre sikt bereder vägen till egen framgång, sammanfattas med en formel lämplig för journalföring?
TKFG – Teologiskt Korrekta Framgångsyftande Gossar?
TSAKK – Teologiskt Svaga Ambitösa Kyrkliga Klättrare?
ORUKK – Oteologiska Religionsvetenskapligt Ubildade Kyrkliga Klättrare?
eller helt enkelt
KUK – Kyrkligt Uppskattat Kleresi?
Jag säger att det terminologiska mödandet för adekvat journalföring knappt har börjat. Fenomenet finns i vart fall, vad det än ska kallas!
Nu saknar jag Gustaf Wingren. Han såg ändå vart allt barkade – även om han aldrig fattade vilka de verkliga fienderna var. Han trodde det var de som var högkyrkliga – i den gamla bespottade meningen alltså. Hans gav sig också på professor Gyllenkrok som tycktes mena, att ”bilden av Jesus ger kraft åt den som försöker följa filosofiskt formulerade etiska regler. Den kyrka som får näring ur en sådan religionsvetenskap, måste bli en moralistisk kyrka. Något stöd för sin huvuduppgift, förkunnelsen av evangeliet om ’rättfärdiggörelse av tro utan gärningar’, får hon icke.” (Wingren, Tolken som tiger, Gummessons, Stockholm 1981, s 58). Gustaf borde ha sett var vi var överens och upptäckt att han slogs mot sina egna spökbilder. Just så. Bara så.
