Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Vill du lämna en kommentar till Dag Sandahl som skriver dessa krönikor så är du välkommen att skicka ett mail till: dag.sandahl@kyrkligsamling.se.

Honorificabilitudinitatibus

Ni känner förstås igen det längsta ordet i ett Shakespeare-drama, Love’s Labor’s Lost. Ordet betyder ”en som är i position att ta emot hedersbetygelse”. Jag tänkte gå ut lite löst, men nog är Rune Imberg just en honorificabilitudinitatibus. Man blir en sådan om man på ett hedersamt sätt avkragats av Göteborgs domkapitel. Själva hanterandet av frågan är dock inte hedervärt om man ser till handläggningen i kapitlet. Då måste hedern tillfalla själva delikventen. Jag återkommer i ärendet. Det finns dock en upptakt. Vi börjar stillsamt år 2012, när domkapitlet beslöt att skicka ut brev till prästerna i stiftet. Dr Imberg…

Tänk inte tanken!

Krönikor kommer då och då och jag har en tanke som ska utarbetas så fort jag fått lite mer material. I går läste jag dock Yascha Mounks bok The People vs. Democracy (Harvard University Press 2018). Underrubriken lockade: Why our Freedom is in Danger & How to Save it. Mounk skräms mest av tanken på romarriket, när Tiberius Gracchus valdes till tribunal år 133 f Kr. Hans välde kom att slås ned med våld och så fortsatte det i decennier när nya härskare trädde fram men republikens underliggande problem bestod. Folket mot eliten. Det blev väl inte fred förrän med…

Det episkopala horstråket

Sexhandeln är jag emot. Men det vare mig fjärran att döma de frusna flickor jag sett på horstråk eller ens ha några synpunkter på damerna i skyltfönster i Amsterdam. De har alla befunnits sitta på en förmögenhet, som kan växlas in i pengar och där några tjänar pengar på kommersen. Jag förstår att det kan behövas droger för att leva i detta system av förtryck. Hur glamoröst det än framställs, handlar det om förtryck och utnyttjande. Det hindrar inte att flickorna/damerna måste hitta kunder som vill ha deras tjänster och de konkurrerar om kunder förstås. Skönhet och manér avgör, förmodar…

Weimar

Jag fick en känsla av Weimar. Nå, inte den vackra kulturstaden så mycket som av Weimarrepubliken efter valet 2018. Kunde det vara så, att de politiska partierna nu uppträdde i ett greksikt ödesdrama av det slag som utspelades under tyskt  1920-tal? Skulle då Sverigedemokraterna vara det nya NSDAP fast i modern och svensk gestalt? Det tyckte jag vara att ta i. De påstås ha nazistiska rötter. Jag är så gammal att jag vet att den sortens sympatisörer har funnits i alla svenska partier. Kanske inte i V, men där finns folk som omfattade till exempel Chrustjovs hårdföra kristendomsförföljelse så vad…

18 eller 20 men egentligen noll och intet

Vad för slags kyrka tillhör jag egentligen? När jag läser bekännelsedokument eller går tillbaka till Yngve Brilioths eller Gunnar Rosendals böcker och artiklar ser jag ett svar. Det slår mig att när de ungkyrkliga ville förnya Svenska kyrkan hörde till projektet att göra reda för sig vilken historia denna kyrka har. Framtid låg i arvet om jag fattar hållningen rätt. Gunnar Rosendal jagade rätte lärare på samma sätt och går jag till Nordisk Tidskrift år 1931 läser jag Yngve Brilioth förstår jag att Västgötalagen när den upptecknades kring 1220 var den en stamkyrkoförfattning av gammalgermansk typ som börjat undergrävas men…

Bortom populism, aktivism och kvietism

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse är en tankesmedja. Den tänker kors och tvärs, för så funderar och fungerar kristen tro. Den tänker inte sällan tvärtemot, för det gör de som tänker utanför samtidighetens lilla låda. Arbetsformen är bönegemenskaper, papper, böcker/årsböcker, uppkast, arbetskonferenser och kyrkodagar och därtill en livsform där kyrkligt skvaller har en given plats. Vi talar ju om en livsrörelse i kyrkolivet. Vill man se en del av aKF-arbetet kollar man här. Då ser man en inbjudan till en öppen arbetskonferens. Arbetskonferenserna är dels interna (rätt självklart), dels öppna (lika självklart). Konferensen i maj handlar om populism och politik men i…

Pengarna mer än livet!

Värnamo Nyheter hade en ledare den 20 december med budskapet att medlemskapet i Svenska kyrkan är värt pengarna. Den betalande allmogen läste och varje odalman och odalkvinna kunde förstå att det hela förstås var välmenande. De som inte nöjde sig med känslan av den goda viljan utan tänkte efter en nanosekund insåg, att i praktiken blev utfallet av den surt hoptjänade och nu bortbetalda medlemsavgiften ingenting som egentligen har med kristen tro att göra. Civilsamhället är också idrottsrörelse, Röda Kors och insamlingsorganisationer. Ska godhet utföras, kan sådana rörelser vara lika effektiva som Svenska kyrkan. Det unika med Kyrkan är insidan,…

En bogomil på Östrabo

Modéus II skickar julhälsning. Jag såg den i Barometern och Smålandsposten, borgerliga tidningar. Östra Småland i Kalmar, som närmast vänder sig till det arbetande folket, hade inget ord från biskopssätet Östrabo. Nå, Modéus II tänkte i sin julhälsning att ordet ”dignity (dignité på franska) i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna betyder ”värde”. Det betyder ”värdighet”. Rätt översatt får ordet sprängkraft för då behöver vi definiera inte bara vari värdigheten består utan hur den uppkommit. Lika värde har människor inte, det är bara att titta i lönekuvert eller pensionsbesked för att förvissa sig om den saken. Hur är det då…

Efemärt och inte

En dagslända, ephemeroptera, är som framgår av namnet en efemerisk företeelse. Dagsländan lever inte särskilt länge, för några av sländorna handlar det om några timmar i luften och det är allt. Däremot är stadiet som föregår intressant. Larven kan förbereda sitt luftliv 2-3 år och i detta larviga tillstånd håller den andningen igång genom en ständig, viftande rörelse för att öka vattenombytet. Vatten? Intressant. Dopets vatten är de kristnas själva element. Det ger alltså utrymme, om vi ska följa första artikeln, för det larviga. Och det är det larviga som leder till det efemära. Ni förstår. Dagsländor som de möter…