Orienteringsövning i ondskans tid

Jag kollar varje morgon på nätet efter nya skjutningar och sprängningar. Detta kollande har en lugnande effekt på mig. Har det skjutits och sprängts, är det normalt. I lördags rapporterades ingendera. Då blev jag orolig. Hade skyttar och sprängare kanske blivit förkylda i den annalkande hösten? I så fall tycks de ha ”hörknat te”, som … Läs mer

Upplösningstidens elände

Elände. Jag ser ”folkhemmets tusentals sorgliga små dödsryckningar” beskrivas. https://twitter.com/JensGanman/status/1711627186686267500?ref_src=twsrc%5Egoogle%7Ctwcamp%5Eserp%7Ctwgr%5Etweet Ddsryckningarna?”Vi ser dem varje dag; från ett etablissemang som kämpar desperat för att staga upp den slarvigt insålda visionen om ett multikulturellt mönstersamhälle där djupa – inte sällan avgrundsdjupa – kulturella, språkliga och värderingsmässiga olikheter på något magiskt sätt gör oss ’starkare’.” Borde det inte … Läs mer

Korståg, ingen dum idé.

Bilderna på näthinnan blir jag inte fri ifrån. Liket av en 22-23 år gammal tjej som slängs upp på flaket. Nyskjuten efter våldtäkt, det fattar jag. I samma ålder som mitt äldsta barnbarn. Till det insikten att de som var på ökenparty inte självklart kunde fly och de som bodde i kibbutzer i öknen som … Läs mer

Konsten att se Malmö och därmed hela världen

”Pigg, käck och munter” ska en slända vara. Åstadkomma så mycket uppståndelse som möjligt också, tänker jag. Det beror inte på någon min åstundan till bråk och besvärligheter utan på något jag drogs in i den dag jag döptes. Själva uppståndelselivet. Och vad vore det för uppståndelse som inte ställer till med uppståndelse? ”Den som … Läs mer

Hursomhelst – ett ord om konstig fromhet

En slutsats när jag läste Domarboken (17:6) slog mig inte förrän i går. Poängen var inte bara att var och en gjorde vad han själv ville. Var och en gjorde ”vad han själv fann för gott”. Där har vi problemet. Har jag själv definierat ”det goda”, kan jag förstås inte ompröva utan håller fast vid … Läs mer