”Elakt skvaller” var Antjes anklagelse om att jag påpekat att vi huttrade för ett år sedan på utomhusmässan. Stackars Patrik Pettersson blev inblandad i uppståndelsen. Nå, för en kristen är uppståndelsen själva livsluften, men ni förstår tanken likväl.
Hur kommer travbana och hästar in denna 6 november? Torstensson kavalleri vid Lützen tänker somliga. Men värre än så! Det tre vet, vet världen. Nu sägs utan omsvep att Antje ljuger som en häst travar. Man kunde läsa det på Facebook. Här har jag anonymiserat sagespersonernas namn och jag vet inte varför jag gjort det. De är folk av det slag som kan stå upp för sina insikter. Men i grund och botten vill jag inte att fler ska få skäll för min skull. Saken är viktigare än så.
Här kommer första citatet:
”Jag vet exakt alla turer kring mässan. Antje ljuger som en häst travar. Det gör påven också vad det anbelangar. Antje blev hysterisk när hon fick veta att det planerades en katolsk mässa och ställde till ett helvete för att säkerställa att den inte hölls i inomhushallen eftersom det skulle ta glansen från det ekumeniska mötet. Påven å sin sida ljög lika friskt när han påstod att det var hans och Vatikanens idé att hålla mässan utomhus. Det gjorde han för att hålla uppe skenet av samförstånd. Men det ekumeniska mötet i Lund präglades av osämja, misstänksamhet och missunnsamhet från båda håll och oavsett alla vackra ord så har förhållandet mellan samfunden varit ansträngt sedan dess.”
Det kom en kommentar till det skrivna:
”Råkar också veta att det som NN skriver är alldeles sant! Tyvärr finns ingen inspelning av det Antje sa. Så det går liksom inte att bevisa. Men de som var med på mötet där hon uttalade sig kan (om de vågar!)) intyga att det stämmer.”
Antje förstod utmaningen. Ett reformationsjubiléum först och en katolsk mässa sedan skulle vara en torped i ammunitionsdurken på det ekumeniska skeppet. Detta är en bild som anknyter till biskop Hubertus Brandenburgs tid som torpedunderofficer på en tysk ubåt. Festfartyget skulle gå till botten. Antje insåg och ingrep.
Frasse är diplomatiskt slipad. Sanningen skulle inte komma fram. Det är gentlemannamässigt förstås. Det är gammaltestamentligt på sitt sätt, som vi vet som studerar patriarken Jakobs lurendrejerier, för att inte tala om Labans! (1Mos 27 och framåt) Men om resultatet blivit ”osämja, misstänksamhet och missunnsamhet” från båda hållen är det en nyhet som ni aldrig fått läsa i Torsdagsdepressionen eller Signum. Inte heller i SPT. Och tidningarna har haft mer än tre år på sig. Det är detta man jubilerade förresten…
Frågan varför Antje alls gav sig till att tala om ”elakt skvaller” har ett svar som bekymrar för det har i sin tur minst tre möjliga svar:
- hon tror att man ska ljuga sig ur sammanhang. Det finns sådana flickor. Och pojkar också.
- hon tror att ingen kommer åt henne vad hon än säger. Det finns sådana makthavare.
- hon har så dåliga rådgivare och ett så inkompetent kansli att hon står alldeles utlämnad inför den verklighet som är en ärkebiskops. Det har hänt förut i en bunker nära dig.
Så vad gör vi nu? Och vad gör docenten Wirén? Vad Patrik Pettersson gör vågar jag inte tänka på. Han kanske nöjer sig med att länka till denna text. Eller tar han en halvnelson på någon? Då ropar jag: ”Inte Antje, inte Antje!” Hon står illa tilltufsad nu så det räcker. Nästa år blir hon 65 med de möjligheter detta för med sig. För ska vi ha en ärkebiskop som ljuger som en häst travar, det är den exakta frågan. Hon kunde ju stolt sagt att hon räddat det fina projketet! Nu blev det så här.