Kyrklig förnyelse är en idérörelse, alltså något för folk som gillar att tänka kritiskt och konstruktivt. Boken Kyrklig förnyelse skrev Gunnar Rosendal. Att det blev arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse berodde på kyrkopolitik. Det blev alltså ändå inte en förening utan en arbetsgemenskap. I slutet av veckan bjuder aKF in till en öppen arbetskonferens. Medlemmar kommer men inbjudan är bredare. Och anslaget rymmer förnöjelse och fromhet. En förnyelse som inte kan ha roligt, förnyar ingen. Allra minst sig själv. Och väl bedit är häften arbetat, som vi vet. Programmet för arbetskonferensen ser ni: http://www.kyrkligfornyelse.org
Men är inte i vår tid väldigt många högkyrkliga? Jodå. Men alls inte lika många är kyrkligt förnyade. Förnyelsen är ett pastoralt program – inte en instruktionsbok för handviftningar och annat när den ecklsiastiska utklädningslådan tas fram. Många praktiserar något de tycker är ”högkyrkligt” utan att vara katolskt eller katolskt till utanverket men inte med innehållsliga katolska anspråk, så som t ex den katolske munken Martin Luther resonerade och agerade.
Jag var i Högby kyrka på norra Öland i går. I kyrkan fanns broschyren Svenska kyrkan, tryckt 2017. Artikelnummer SK16442. Men kan kanske beställa den från Antjeborg. Den som börjar läsa letar måhända (som jag) efter namnet Jesus. Han fanns på sidan 5 där det talas om ”Jesus budskap om kärlek och samhörighet” – men 22 sidor var sidor utan honom. Det handlade mer om oss. På baksidan återkommer dock namnet över alla namn, namnet i vilket frälsningen finns. Jag blev inte glad åt det jag fick läsa där, för det klargör:
”När Jesus levde på jorden berättade han om Guds villkorslösa kärlek till människorna. Han visade också hur han vill att vi lever och är mot varandra och skapelsen – för att sprida Guds kärlek vidare. Det är utgångspunkten för Svenska kyrkans arbete idag.”
Naturligtvis är detta i någon mening sant – för dom! Inte för mig! Jag har inte antagit ”bilden” av Jesus som berättare (den bilden mötte jag i folkskolans undervisning och fattade att detta inte var vad prosten Ljungar stod för). Jag har inte tillägnat mig att Guds kärlek är villkorslös, det behövdes ett kors! Och det sätt Jesus visade hur han vill att vi ska leva och vara mot varandra är den gamla vanliga eticerande liberalteologins hugnesamma budskap, som inte tröstar någon. Folkskolan igen. Det lockar inte normalbegåvade till tro och lockas någon att tro detta budskap, handlar det inte om Kyrkans tro. Mot sånt här pretentiöst skitsnack kom faktiskt just Kyrklig Förnyelse till.
Jag vet att somliga läser en broschyr av detta slag och säger:
”Tack gode Gud att jag inte längre är med och betalar för den här skiten.”
Jag tycker hellre vi skulle säga:
”Föga utmanar så mycket att stå med i arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse och vara med i det digitala Athanasiussällskapet (som kommer till på lördag) som just broschyrer av detta slag. Förnyelsen är nödvändig och det är rätt att göra motstånd.”
Välj hållning själv – men den som tiger samtycker.
Jag kan ta ett något djupare grepp i broschyren, som säger att Svenska kyrkan finns till för dig, oavsett var du befinner dig när det gäller tro. Vad är det jag är en del av? En gemenskap med tvåtusenåriga traditioner: ”Tillsammans strävar vi efter en bättre värld för oss och kommande generationer.” Om jag inte nyss ätit ett par bitar drömtårta, hade jag kaskadkräkts när jag läst – men jag offrar ingen smaklig drömtårta på detta! Dopet är ett välkomnande och ”en gåva som visar oss att vi är sedda och älskade av Gud”. Så hanteras den nya födelsens bad, den där den Helige Ande sätter sitt sigill på oss.. Konfirmationen av dopet? ”Det handlar om att våga växa, att träffa nya kompisar och ha roligt i ett meningsfullt sammanhang.” Vi är förstås alla värdefulla och viktiga, ett besked vi tackar för, särskilt vi som är kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Vi uppskattar den där om R*d’l*v*n också!
I broschyren, som med sitt kvinnoöverskott korrekt illustrerar kyrkolivet, finns det en kantor i bildmarginalen. Hon leder en barnkör. Men det finns en gitarrspelande präst! Hur kul är detta för musikerkåren att se? Och inte så lite uppfinningsrika är broschyförfattarna inte bara att komma åt mina pengar utan också komma på sådant jag kan göra. Vara kyrkvärd eller servera fika på pensionärsträffar är några erbjudanden. Närmast oemotståndligt…
Aktstycket är vederstyggligt, det är min korta sammanfattning, men aktstycket tänder en revolutionär glöd i mig. Den glöden kallas Kyrklig förnyelse och den är djärv – för det gäller, som fader Gunnar sa: ”Ta det försiktigt med försiktigheten!” Fader Gunnar var prästvigd av biskop Gottfrid Billing. Han sa: ”Man kan vara så försiktig att man dör av det!. Mot arbetsgemenskapen (nåja, en myckenhet arbete brukar den gemenskapen försöka hålla sig ifrån!) Kyrklig Försiktighet står arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse.