Mot Almedalen och mot de fromsinta!

Jag följer utan spänning det kyrkliga utbudet i Almedalen och intar en klar motposition. GAL-TAN-skalan ger klart besked på var Svenska kyrkans elit positionerar sig. Och vilka posörerna är, förstås. Han Olausson från Älmhult rör sig runt och kan ha synpunkter på mycket, ser jag. Nu är den stackarn medveten om medielogiken, hans tid är kort och hans glädje stor att få rita och berätta. 15 Minutes of Fame och kanske lite längre. Församlingspräst är han dock inte, har han någonsin varit? Nå, han visste svaret på frågan ”Bryr sig inte män om omvärlden?” Eller visste han? Han ska också lägga ut texten om vad ”snällhet” på riktigt betyder. Det snällaste man kan göra då, är nog att inte gå på seminariet och häckla…

Att den reformerte Lysén, som Svenska kyrkan städslat, ägnar sig åt problemet att ”Sexual rights are under attack” och vill mobilisera tillsammans, noterar vi. Lysén är den lysande morgonstjärnan, det har vi fattat redan av namnet och han vet nog att lägga ut texten som svar på frågan ”Kan tro och religion ge ett effektivare bistånd?” Jag varsnar det frikyrkliga sättet att tänka, det reformerta alltså. ”Vi vet bättre än ni”-hållningen. En pingstvän som är läkare är en bättre läkare än en ateist. Framgick det att jag motpositionerar mig?

Det blir dock bara bättre och bättre när Act får till det tillsammans med unga kristna och unga muslimer. Nu sägs det utan omsvep: ”Att vara troende och aktivist – med tron som drivkraft kan vi bidra till en bättre värld.” Jag säger: Gud bevare oss! Det säger jag, eftersom jag inte bara är from utan också kan lite historia. Med religiös tro (kristen eller muslimsk) samtalas om ”hur vi med tron i grunden (vilken tro, tro på vem? Muhammed eller Jesus?) kan arbeta för en mer hållbar, rättvis och inkluderande värld.” Jag tror jag förstår vad som avses. Men hedningar som icke hava lagen – vilken roll får de spela för detta ädla syfte. På reformert sätt har de detroniserats, tycks det. De vet mindre än de kristliga. Antje kan väl steppa in och säga något om ”Religionen”?!

Cirkusen går vidare. Modéus II vet alltså svaret på den ställda frågan varför fullt friska människor inte mår bra. Hur mår förresten prästerna i hans eget stift? Man vill gärna veta. Men nu ska det bli existentiellt och civilsamhällets aktörer ska tydligen spela en stor roll för god existentiell folkhälsa. Inte kommer Modéus II att tala och säga: ”Det fattar ni väl, knäppgökar, att det sekulariserade samhället producerar just det vi ser. Ni har gillat detta. Nu skördar ni frukterna. Omvänd er och tro evangelium!” Modéus II kommer inte heller att säga att Svenska kyrkan inte är beredd att ta emot en våg av nyomvända, som fattat varför de inte mår bra och därför söker sin tillflykt till församlingarna. Däremot ska Modéus II pröva nya sätt att hjälpa människor som varit socialt utslagna till att bli anställningsbara. Kyrkan som städgumma – det lockar alla som slipper det praktiska arbetet, antar jag. Det brukar vara så.

Klimat blir det förstås på längden och tvären. Dagsklimatet tycks svalare, jag frös redan i måndags kväll så pass att jag kände, att det är läge för inte så lite klimatskepsis. Jag tycker det börjar kännas som vanlig svensk sommar nu. Förklara det den som kan. Nu presenteras dock dystra prognoser om en tid, som ligger bortom min livshorisont här i världen. Malmö blir översvämmat och Hemavan får bara snö i tre månader. Jag läste på rejält för att kunna pröva informationen. Inget besked lämnades mer än att någon antydde att det hela var ett resultat av datorsimuleringar. Men, här oroas vetenskapsmänniskan i mig, hur många osäkra faktorer har stoppats in i beräkningen? Är de fler än tre, handlar det om rena gissningar. ”Vems är ansvaret för att förändra klimatet?” frågas i det kyrkliga utbudet av frågeställningar på Öjn. Svaret är väl: Guds! Om det inte är Guds får det väl vara Stefan Edmans… Det kommer inte Modéus II att säga heller.

Modéus II sitter i ett seminarium som ”riktar fokus mot klimatkrisens existentiella dimensioner och kretsar kring frågor som hur (och om) religiösa aktörer kan bidra till att kanalisera uppgivenhet och rädsla.” Religiösa aktörer!!! Aktörerna agerar kraftfullt, det fattar jag. Ständigt idoga och rastlöst verksamma som en dräktig kaninhona, skulle Bengt Lidforss sagt. Lyssna på deras frågor: ”Kan den kristna traditionen bidra till att omtolka människans ansvar mot skapelsen” Det vill man gärna veta. Omtolka? Duger det inte att läsa innantill i Den Heliga Skrift och föra det teologiska samtalet med trons människor i alla tider i så fall? ”Kan teman i den kristna apokalyptiken nytolkas för att svara mot samtidens behov av berättelser som hoppingivande utan att vara förljugna?” Nytolkas! ”Kan vi i naturkatastrofers spår ana framväxten [av, DS] en uppfattning om naturen som en aktiv och nyckfull motpart till människan snarare än som hennes fogliga redskap? Men Kyrkans tro har väl i alla tider förstått ett mer intelligent sammanhang och människan som förvaltare av Skapelsen, som är just kreatur och inte bara natur?

Nå, demokratin tycks hotad av Antjes alla P:n så om jorden går under tänker jag inte låtsas förvånad. Minns P-na: Populism, Protektionism, Patriarkat, Polarisering och Post-Truth. De kreativa kunde kommå på ett P till om #Metoo-kampanjen skulle aktualiseras, men så har inte skett ännu. Av detta formuleras frågan vad som behövs för att STOPPPPP ska bli HOPP. Vad behövs rent konkret?

Ibland är de obetalbara, de reformerta. ”Må nåden komma och denna världen förgå”, ropar vi andra med Kyrkan i alla tider. Jag frågar inte med de första kristna: ”Är det konstigt att man längtar bort nångång?” Det är inte konstigt alls. Jag finner det inte heller det minsta konstigt, att jag inte längtar till Almedalen i år heller. Må nåden komma och Almedalsspektaklet förgå!