Förhör

I organisationssammanhang vet man att det är skillnad på att vara chef och att vara ledare. Chef är en position, ledare en funktion – eller hur det ska uttryckas. På arbetsplatsen vets det kanske att chefen inte är att lita på. Tilliten får ledaren, som kanske är ledare mycket informellt, men ledare likväl.

I det kyrkliga visste biskop Tor Andrae att han var stiftschef och att den andlige ledaren satt i Torpa, en komminister Bo Giertz. Det är för den delen mycket ovanligt att en biskop är andlig ledare. Det betyder inte att biskopens chefskap ifrågasätts. 

När Svenska kyrkans synod kom till och det fanns dekaner med ansvarsuppgifter blev det oro i biskopsborgarna. Markeringen som gjordes för att trösta de rädda biskoparna var att dekanen var vald som andlig ledare – inte som något annat (eller hur saken ska formuleras). Det dröjde inte länge förrän biskopen skulle fösas fram aom andlig ledare. Numera markerar kommunikatörerna detta storslaget ”Biskopen är andlig ledare”. Ånä. Inte utan vidare. Men stiftschef är den som valts till biskopssysslan. Kan en biskop också bli en andlig ledare? Det är principiellt möjligt. Bo Giertz och Bertil Gärtner var det. Någon därefter? 

Dr Rune Imberg avkragades av ett biskopslöst Göteborgs domkapitel. ”Den stora brist på lojalitet som Rune Imberg uttryckt mot framförallt biskop Susanne Rappmann är högst graverande.” Någon annan åtgärd än obehörighetsförkalring kunde inte bli aktuell, hette det. De tar då i, kapitularerna. ”Den stora brist på lojalitet”? Kan verkligen lojalitet graderas? Det tror inte jag. Antingen är man lojal eller inte i absolut mening. Men vem vill vara lojal? Vi kan alla se skillnaden mellan att vara undersåtligt lojal, vän av den bestående ordningen, och att vara solidarisk. Solid handlar om det fasta, som den fasta bekännelsen till Herren till exempel. Laggärningar ses med misstänksamhet i Kyrkan, som talar om en kristen människas frihet (som är bundenhet till Kristus). Ni kan det alltihop. 

Får man fatt på minnesanteckningarna vid Wannsee-konferensen 1942, i kategorin Geheime Reichssache, kan man förstå ett och annat som hände därefter. Jag läser protokollutskrift nr 16 av de 30 upprättade. De andra tjugonio har förstörts. Då är det lättare med anteckningarna från utredningsgruppens samtal med dr Imberg, S 2018-0547. De borde läggas ut för läsning så att ni slipper ringa domkapitlet och begära fram dem. Man förstår ett och annat som hände därefter också.

Dr Imberg har alltså besvärat sig med att komma till utredningsgruppen. Redan då borde frågan vara klar. Kallar stiftet, kommer han. Dr Imberg får i varje fall upprepat fram en av sina poänger: Svenska kyrkans sätt att hantera en minoritet. Man kan lugnt konstatera att denna upprepade poäng upprepat går utfrågarna förbi. Det där med inkvisition är aldrig riktigt enkelt.

Barbro Hjort är diakon och egendomligt nog vald till ledamot av domkapitlet som företrädare för läroämbetet. Något läroämbete har hon inte. Det förstår man av hennes fråga om skillnaden mellan adlig ledare och biskop. Jag tror inte att diakonerna ska väljas in i domkapitlen. Sedan Hjort klarlagt vad hon i första hand inte riktigt är klar över, går hon vidare till frågan om att bevisa sina förmän ”skyldig lydnad”. Dr Imberg svarar vänligt att Svenska kyrkan borde agerat mer hedervärt. Om han sa något om att en präst aldrig avkrävs ”lydnad” utan ”skyldig lydnad” vet jag inte. Anteckningarna är otydliga. Men saken är klar. Apg 4:19 och Apg 5:29.

Det finns många präster som inte i andligt hänseende relaterar till biskopen. De flesta menar nog, att de har en relation till sin vigningsbiskop och vad som kommit efter honom är trots allt underordnat. Det var vigningsbiskopen som såg och bekräftade Guds kallelse. Saken går att leva med interimistiskt, tänker nog den här sortens präster. På fråga om vem som utövar tillsynsansvar över dr Imberg blir svaret att han primärt står under tillsyn av biskopen i Missionsprovinsen. Det är väl egentligen bättre än ett svar att prästen inte har någon som ser till honom?

Barbro Hjort återkommer med den i sammanhanget rätt debila frågan varför dr Imberg (”Rune” i anteckningarna) inte lämner Svenska kyrkan eller avsäger sig prästämbetet. Dr Imberg svarar fortsatt vänligt. Då hakar ordföranden Bertil Josefson, avdankat hovrättsråd, på och undrar vilka fördelar dr Imberg (fortfarande ”Rune” i anteckningarna) ser för fördelar med att vara kvar i Svenska kyrkan. Svaret är att dr Imberg inte ute efter några fördelar. ”Svenska kyrkan har inte upphävt hans kallelse eller sagt att han inte kan vara präst.” Vilka fördelar ser fd hovrättsrådet självt med medlemskapet?

Barbro Hjort är fortsatt talträngd och undrar: Dr Imberg (”Rune” i anteckningarna) skriver nedsättande om kollegor. Hur ingår det med att ingå i ett kollegium i försoningens tjänst och att vara lojal. Här känner jag ett behov att försvara diakoner jag känner. De håller inte denna låga intellektuella klass och är inte så komplett oinformerade om reformationshistorien som här klar-hjorts. Jag försöker förstå vari det nedsättande dr Imberg påstås ha skrivit består men finner intet. Hjort återkommer med frågan om dr Imberg (”Rune” i anteckningarna) anser sig stå under domkapitlet i Göteborgs stift och under biskop Susanne. Svaret blir det enda möjliga: i andligt avseende gör han det inte. Varför skulle han i en evangelisk kyrka, som är grundad på att ingen står under påven men står samman med Skrift och bekännelse (Tradition om ni vill) stå under domkapitlet och The Rap-Woman? Dr Imberg står fast vid sina vigningslöften. Det måtte väl i allsindar räcka som svar!

Det ställdes frågor om kyrkohandboken också. Rätt ointressant i sammanhanget. Jag tror mig inte ha firat någon handbokstrogen högmässa sedan kyrkohandboken infördes. Alltså sitter jag helt nöjd i kyrkbänken.

En präst som förklarar sig stå fast vid sina vigningslöften obehörighetsförklaras av sagda Hjort, det avdankade hovrättsrådet samt den kyrkopolitiske kommissarien Andersson et cons. Ni påminnes härmed om att biskopen Rappmann lämnade lokalen innan Rune Imberg anlände. Sprang på porten, kan man säga.

Kommer dr Imberg att överklaga? Det vet jag inte.

Kommer dokumentationen att läggas ut på Kyrklig dokumentation. Det hoppas jag.

Kommer präster och diakoner mena, att syster Hjort gjort bort sig? Förhoppningsvis, men förhoppningsfull på den punkten är jag inte.